Det går en liten jänta fram på vägen
vinden smeker henne där hon går
nu sjunger vinden hon stannar stegen
det är sången om att det blir vår
våren kom och frågade Marika
vill du på vägen lova dej till mej
jag vill äga dej du skall gå med mej
jag har kommit för att hämta dej
och Marika sträcker sina händer
över vägarna när våren kom
jag vill bli din vän den stora kärleken
den skall vattna dina knopp och blom
Så kommer sommaren med gröna hagar
och frågar jäntan som han ville ha
du får ängen min med prästens kragar
alla smultrona som du får ta
om du Marika om du vill lova
att vi skall gifta os du och jag
så skall jag giva dej till bröllopsgåva
min allra vackraste sommardag
Marika svarar så du livets sommar
mitt öga tårar sej till silverglans
du är en spelman du du är sången du
du är sångerna i livets dans
Så kommer hösten fram med alla färger
och frågar jäntan vill du bliva min
så skall jag ge dej mina granna dagar
att pryda ringen som skall bliva din
du får alla mina bär och skördar
alla sädens skylar där dom står
jag vill bliva din jag vill väva in
mina färger i ditt granna hår
men Marika vrider sina händer
undrar vilken väg som hon skall gå
om du kan lära mej om du kan visa mej
kan du väl giva mej en himmel blå
Marika möter vinter sträng och kyla
som frågar henne vem som hon vill ha
vintern låter sina stormar yla
för att visa vilken hon skall ta
jag skall låta mina flingor falla
på din bröllopsklänning vit som snö
kan du lova mej så skall jag lova dej
att du Marika du skall aldrig dö
men Marika går i granna kläder
och hon ropar både natt och dag
att ni skall giva oss ett vackert väder
det önskar alla både ni och jag
E:M