När lördagsmorgon kommer går Blomman ner på stan
han snidar pappersblommor både lilja och tulpan
med bakåtkammat hår han rak i ryggen går
kostymen den är märkt med sommar vinter höst och vår
i tidig morgonstund när sola skiner rund
går Blomman Edvin Andersson i staden Öregrund
En dag så ropa Herren kom när Blomman gick på stan
kan du och jag ej tampas om att göra en tulpan
men Herrens den blev störst men Blomman han kom först
och då fick gamla Blomman Edvin Andersson sin törst
den stora kärleken den blommar om igen
i stadens vackra väder i den sköna sommaren
Han spottar karamellen och Blommans öga ler
när han tar fram butellen en flaska Chevaljer
han köpte för en stund som dagens första kund
av damer i butiken i staden Öregrund
bland höga hurrarop de höja allihop
för Blomman och för staden de höja sina stop
Då tar han fram sitt munspel och spelar en fanfar
och Blomman ler och drömmer om sina ungdomsdar
i en vacker flickas famn som viskar ömt hans namn
far gamla Blomman Edvin Andersson från hamn till hamn
från fjärran och från när bland bränningar och skär
far Blomman hem till staden sin den som han håller kär
Men reser du till Öregrund när lusten faller på
och går du ner till hamn en stund till Ålandshavet blå
du ser i mogonstund hur sola skiner rund
hon stiger upp ur havet hon ler mot Öregrund
där lyser bränningen där lyser kärleken
där lyser gamla Blomman i den sköna sommaren
Evald Mattsson