SNÖGREN, VAR DEN SISTA RALLARBASEN I NORDUPPLAND, NÄR JÄRNVÄGEN MELLAN HARGSHAMN OCH HALLSTAVIK LÅG KLAR, LÅG RALLAREN OCKSÅ KLAR, SNÖGREN GICK I PENSION
DEN SISTA RALLAREN
Här gångar rallar-Snögren på livets långa spår
till norr och söder öst och väst i vinter höst å vår
här gångar sista rallaren låt stora släggan gå
hej åhå hej åhå hej åhå
Det var länge sista rallare sen dina fäders dar
och länge sen som rallarn i en rallarkärra drar
när du tog fram ditt brännvinskrus bjöd du runt ditt rallarlag
hej å hå hej å hå ditt rallarlag
Har du drömt om dina fäder har du gett din rallartörst
som hårdhänt bankat läder så var ett rallar bröst
och knogar ven bland grus å sten å sång mot himlen blå
hej åhå hej åhå hej åhå
När du givit dina söner slitna rallarhatten din
när du skrivit dina böner för en färd till himlen in
Rallar-Snögren Rallar-Snögren ta du sjung din rallarsång
hej åhå hej åhå din rallarsång
För en dag när du blir döder du mot himlaporten far
där dina rallarbröder dej i rallarkärran drar
här kommer sista rallaren låt stora släggan gå
hej åhå hej åhå hej åhå
Då säjer Sankte Per att himlen aldrig vart som nu
jag skulle vilja bli en gammal rallare som du
och gå som Rallar-Snögren och dra en rallarsång
hej åhå hej åhå en rallarsång
Evald Mattsson