I måsars skrik och vita spända segel
luften fylld av saltat hav och tång
ligger staden din vid havets spegel
vacker som en fågelsång
Gårdar lysa gula blå
backig stiger gatan ner mot strand
havet ditt och bygden likaså
ett paradis ett sagoland
Du stolta hav din fägring gav
du till staden din vid Ålandshav
En ovikt sedel fick du av din broder
friheten dig Herren gav
men pärlan som du fick av himlens moder
är speglingen i Ålands hav
Kvällen färgar grann din solnedgång
hon röd och sakta går i havet ner
havet går till symfoni och sång
dom unga ut mot havet ser
Du stolta hav din fägring gav
du till staden din vid Ålandshav
Sägnerna om dina fäder
lotsar med sin vana hand
styrde ut i storm och väder
skepp som drog mot fjärran land
Dina söner mönstrade ombord
sjömanssången steg och klingade
medan fädren brukade din jord
och havets silver fiskade
Du stolta hav din fägring gav
dom till staden din vid Ålandshav
Var gång stolta Ålandshavet låter
sin sol gå ner vid Örskärs fyr
hon kastar sig ur havet åter
för en dag när morgon gryr
Staden vaknar åter havets gud
stiger upp mot strand en bränning slår
pryder vackert staden till sin brud
vacker som en roslagsvår
Du stolta hav din fägring gav
du till staden din vid Ålandshav
Men än du ser i solnedgången
skepp som stävar ann och av
än så klingar sjömanssången
än så sjunger Ålands hav
Dina barn som lämnade din härd
dom som går på livets långa stig
dom som rest på livets långa färd
dom kommer åter hem till dig
Evald Mattsson