Jag sitter här på bänken här i hamnen en stund
och ser vågor gunga sakta an och av
jag är ett skepp som tappat riggen min och kastats upp på grund
av livets hårda storm på öppet hav
När varje morgon kommer så står jag först i kön
till stans butik som jag så blivit kär
Jag tar med hand på låset och ber en stilla bön
ack ge mig snart den tröst som jag begär
Och när jag fått mitt mäte och skrämt jag tassat ut
då smakar jag av glöden som jag har
Då bultar hjärtat åter och sorgen den är slut
och åter kan jag säja vem jag var
Men jag hör hur mänskor pratar hur dom säja till varann
där sitter han som inte bör gå fri
Gå inte dit och prata för du ser väl det är han
så vänder dom och klacken går förbi
Och dom som talar till mej dom äro liksom jag
ur samma lag och lika själar är
Men barnen ger en stund åt mej och pratar bort ett slag
o Gud du har väl alla barnen kär
Men jag skall drömma stolta drömmar som min glädjetanke vill
så dunlätt blir bördan som jag bär
Jag skall spela några toner och sjunga högt därtill
och vandra genom porten som jag är
Jag sitter här på bänken i hamnen en stund
och ser vågor gunga sakta an och av
Jag är ett skepp som tappat riggen min och kastats upp på grund
av livets hårda storm på öppet hav
Evald-M