Det står en jänta vid en smultrontuva sommarkvällen spelar ung och grann
en spelman lyssnar från gammal stuva han hör dom talar med varann
Jäntan frågar smultrontuva hör du mej varför har dina smultron blivit små
och varför är allt tungt vartän jag rör mej och varför äro mina lockar grå
Jo nog har jag sett hur du går å tänker i sommar vinter i höst och vår
nog har jag sett när ditt öga blänker små gråa strimmor i ditt granna hår
Nog minns jag när du kom du slog i grinden du tindrade med dina ögon blå
du sprang så nätt å så lätt som vinden jag hade stora smultron då
Men lilla jänta du är bara mogen och grann som sola på vår himlapäll
än kan du svänga en dans på logen när spelman spelar lördagskväll
Och lilla jänta hör du sången klingar när sommarkvällen spelar symfonin
när ekon svarar får sången vingar och spelman spelar melodin
Du lilla jänta till dej jag giver en smultrontuva så lika dej
jag är en speleman som visan skriver och visan får du utav mej
Evald Mattsson