I natt så blev jag budad att mönstra på ett skepp
jag drömde att vi stred i höga vågor
skeppet det var jorden där allt var vint och snett
där själar stred i eldars rök och lågor
Dess namn var stora kärleken med krycka stav och käpp
till herrans tro och kärlek var hon trogen
bröd och fred stod skrivet i hennes akterskepp
och frihet stod det skrivet över bogen
Hennes rigg var evigheten och ärrad utav år
och kölen den var sträckt av himlens moder
Herren själv var vår kapten men jag läste fadervår
när fyra gastar skulle föra skutans roder
Den ena kom från väster den andra var från öst
de stredo över lag om skutans roder
den tredje gasten hungrade och låg mot jordens bröst
den fjärde spela tärning om en broder
Vi gick på tredje dagen jag ropade ové
blossa här kapten och hjälp oss alla
om babord och om styrbord är grund och brott i lä
om där borta skola vi till jorden falla
Kaptenens djupa tankar dom sade ingenting
det blir ingenting och intet för oss båda
och gastarna dom dansade på jordens skepp omkring
och blankade sin penning för att råda
Men vi kom till öppna vatten och vinden mojna av
och jordens skepp som strandat många gånger
hon blev ung som aldrig mera utan krycka utan stav
och åter kan hon sjunga sina sånger
Jag drömde att jag mönstrade på jordens skepp en gång
utav tro och hopp och kärlek var hon vorden
höga rop och böner steg mot skeppet dagen lång
ge oss frihet ge oss frihet över jorden
Evald Mattsson