I bruket där taken går låga mot vägen
vid strömmen där stånghammarsmedjan står kvar
Där öppnar jag dörren jag såg där förlägen
hur smedjan hon sjunger om tider som var
Det brinner i järnet det brinner i drömmen
det brinner i härden där smederna står
Det dånar från hammarn det brusar från strömmen
i bruket från smedjan där smederna går
Jag tycker jag ser dem i bruksgatans fönster
där storbrukets smederna bodde en gång
Dom kommer från smedjan i sotiga mönster
och stångjärnet sjunger i smedernas sång
Stånghammarn dånar och storsmeden skäller
runt glödande härdar går smeder i ring
För sotiga dagarna armarna sväller
och yra far glöden runt skjortorna kring
Dom smiddes av järnet dom brändes av härden
och sotigt var brödet vid smedernas bord
Men järnet dom smidde gick högt över världen
och Stenbockens märke var smedernas blod
Men tiden den kvällar till allt det som blommar
och kvällad är strömmen där hammaren stått
Tom ligger smedjan där händerna somnat
och kyrkklockan ringer dit smederna gått
Men det brinner i järnet det brinner i drömmen
det brinner i härden där smederna står
Det dånar från hammarn det brusar från strömmen
i bruket från smedjan där smederna går
E-M