När sommaren bleknat och skuggan gick lång
det kom från en spelemans sträng
det kom som en lyra det steg som en sång
Jag var budad till spelmansstämma en gång
med trollskan på Vigelsbo äng
Jag gick genom kyrksocknens milsvida skog
jag gick mina tröttnande steg
det lättna när spelmansglädjen mej drog
På Vigelsboängen stod trollskan och log
och hälsa och bocka och neg
Hon hälsade mej med sitt rusiga skratt
med kappa och rödbrunt hår
med stråke och kåda och spelmanshatt
Med silverbasharpa lik midsommarnatt
så grann över ängarna går
Då böjde hon stråken mot öster och väst
och mumla mot syd och mot nord
och själva Gulamålaviten kom på sin häst
Hon sade välkommen min hedersgäst
som legat i prästvigd jord
Från backstugans tilja i Malsätra by
kom en spelman ej lik någon ann
Det sägs att han spelte så månen blev ny
och smed sina låtar som dagarna gry
att ingen som spelte som han
Viten och trollskan dom ser inget alls
där händer så lekande går
över knavrar och lek över harpornas hals
Stigpolskor dansa med Malsätrans vals
genom Vigelsbos risiga snår
Dom kommer från mullen där kyrktuppen gal
har dom spelat till klockornas sång
Dom har spelat på slindren och spelat på bal
dom har budats att spela i himlarnas sal
för hungriga själar en gång
Och Vigelsbos vattfyllda gruvor hon fick
att dansa med granar och tall
Håll takten hon sa med sin manande blick
och Viten han mindes när gruvorna gick
och salvorna dundra och small
Så spelte dom tre och jag var som besatt
det var ingen som sa någonting
Storbasen jomma kring trollskans hatt
och när kyrktuppen gol för en gången natt
var dom borta jag suttit omkring
Från Gålarmoras skogar när skuggan var lång
hördes Gulamålavitens sträng
det kom som en lyra det steg som en sång
Jag var budad till spelmansstämma en gång
med trollskan på Vigelsbo äng
Evald Mattsson