Jag skriver en visa jag skriver en sång
över livets oändliga stig
om slaget om Sjöatn jag träffa en gång
som berättade sagan för mig
Han föddes av gryningens blommande gärd
att städlas av steniga jord
han döptes till Sjöarn av Kallrigafjärd
men dömdes vid kvinnornas bord
De kom för att hämnas den man de har mött
på de otrognas vägar förbi
uti nattsvarta tankar med tungor de blött
låg den ljuvliga hämnden däri
Han har lovat dem alla och en efter en
för att dela sitt bröd de skall få
dom blev dränkta i natten utav kärleken
och om dagen av ögonen blå
Det var gångbara kvinnor som kom allihop
på den ljuvliga hämnden dom bar
ifrån Kallrigafjärden hörs svidande rop
när han såg vilka kvinnorna var
Han blev slagen i bänk han blev skärrad å blå
och hans kropp var som slagen förbi
och det smakade värre än nån kan förstå
av de naglar som trängdes däri
Dom slogs och dom skrek och dom slet i hans hår
han såg varken natt eller dag
kransen var utsedd tillreds vid hans bår
där kvinnor var ställda till slag
och dom fick han att titta och blicka uti
blicka ner i sin nygrävda grav
men när Sjöarn knöt näven gick döden förbi
ut på kärlekens stormiga hav
EVALD M